Stämningstext till Gudarnas Kamp
- det andra lajvet i Elvirien-kampanjen

Ljuset försvinner sakta med vinden och hösten tycks ha tagit Norrskogarna i sitt grepp. Någonting lockade folk och fä till dessa trakter, ty på bara några månader hade de alltid så tysta skogarna blivit besökta av människor, mörkeralver och enligt vissa även drowalver. De sedan länge bebodda svartbloden hade blivit mycket aggressivare än vad de tidigare varit. Orcher tålde tydligen inte att skogarna fått nya invånare och de talades om att orcherna svurit varandra en ed om att alla varelser i denna skog nu skulle utrotas en gång för alla…
På den stora ängen bakom orchernas skog hade en stor klan med vitklädda människor marscherat in och byggt ett läger. Klanen hade redan första dagen gett sig ut och tagit ett flertal skogsvarelser tillfånga och bränt dem på bål under en helig ceremoni och allt tydde på att denna sekt var ute efter fler offer. Vem av de alla skulle det bli nästa gång? Människorna tycktes i alla fall vilja förinta alla skogens varelser och det oroade även orcherna och mörkeralverna. Någonting var tvunget att göras. På något sätt var alla beroende av att få bort dessa vitklädda rundöron, men frågan var bara hur…

Vid skogsbrynet nära syndaforsen hade en mycket tillbakadragen mörkeralvsklan byggt upp ett stadigt läger. Vad dessa vithyade varelser var ute efter visste ingen men ryktena berättade om en berömd artefakt och "Gariszh`s hämnd" De talades även om att en halvdemon med fruktansvärt mäktig magi skulle komma till trakten för att besöka dessa mörkeralver och göra dem sällskap. Halvdemonens namn var Morgat och det gick rykten om hans grymhet över hela Elvirien. Alla var överens om det bästa var att hålla sig undan ifrån honom om han nu verkligen skulle komma. Ingen visste ju ens hur han såg ut, men ryktena sade att han alltid bar en svart lång kåpa för att dölja sitt missbildade ansikte… "Världens äldsta knytt" som levt längre i Norrskogarna än någon annan sade sig känna igen mörkeralvernas ledare. Han talade om att denne besökt skogarna för mycket länge sedan då skogsalven Tinarion och hans klan fortfarande bodde där, men om man kunde lita på ett gammalt knytt visste ju ingen…

Lönnkrogsvärden Enok, som för övrigt var känd för sin goda berättarkonst (och sina underbara pannkakor) hade sett drowalver nära "De förlorades skog". Drowalver som lever i väldiga riken under jorden kommer ytterst sällan upp till ytan. Vad ville drowerna ha? Vilka kommer de att söka sig till? Är de ute efter människosekten, eller kanske efter mörkeralverna? Som ni förstår så innebar drowalver en hel del frågor, ty ingen visste de minsta om dessa gåtfulla och hemlighetsfulla varelser.

Det strövade även omkring två stycken rödhyade, alvliknande utbygdsjägare på stigarna i skogen. Väl utrustade var dem, och knytten kunde väl inte göra annat än att hoppas på att dessa två inte skulle använda sina vapen mot de små och Obetydelsefulla. Kanske var dessa två tänkbara beskyddare emot det farliga?

Varför Norrskogarna på sådan kort tid hade invaderats utav otäcka varelser visste ingen, men många trodde att det berodde på att en ny väktare av kunskapens bok skulle utses. Ty vart tusende år ska bokens väktare bytas och den forna väktaren skall få sin vila. Många ansåg sig vara värdiga till detta uppdrag. Odödlighet i tusen var ju någonting som nästan alla strävade efter.

Vad som stod i boken visste de flesta ingenting om, men att den var full med kunskap och svar på svåra frågor var det ingen som tvivlade på. Att vara bokens väktare innebar mycket kunskap, makt och vishet, men det innebar också ett liv i ensamhet, fångenskap och längtan efter att få vila… Vem skulle Boken välja som sin nye Väktare? Vem skulle bli den lycklige, eller kanske olycklige väktaren till kunskapens bok.

- Boken väljer sin väktare -

Textförfattare: David Larson